Sara Alvina Sjulsdotter Nortman Ainek

Min farmor Sara Alvina föddes 2 nov 1878 som nr 10 i en syskonskara av elva i en renskötarfamilj som flyttade mellan olika visten. Själva födsloögonblicket skedde i en ackja på Umans is utanför Kaskeloukt på familjens flytt till vinterbeteslandet från sommarbetet vid Boxfjäll, Autoklinten på Risfjells gamla skattelandsmarker. De rörde sig i sitt nomadiserande liv över stora marker från Norge och ner i skogslandet på svensk sida. Hennes föräldrar var Sjul Mikaelsson och Sara Jonsdotter Nortman. Sara Alvina bestämde sig tidigt för att leva ett annat liv än renskötarlivet Som ung valde hon att lämna renskötseln inom Vapstens sameby i Tärna för att utbilda sig vid seminariet i Karlstad. Hon tjänstgjorde i Värmland innan hon sökte sig hemåt och lärartjänst i Storseleoch utbildade sig till lärarinna.   där hon träffade min farfar Axel Mattsson även han av samisk börd. Hon arbetade på lite olika ställen varav en tid i Storsele, Vilhelmina. Där träffade hon min farfar Axel Gerhard Mattsson (även han av samisk börd)och tycke uppstod vilket ledde till giftermål 1904. Efter det sålde farmor sitt renmärke och renar till sin broder Axel Sjulsson. Farmor och farfar bildade eget bo och bosatte sig på Kyrkplatsen i en av timmerstugorna belägna ovanför Frälsningsarméns hus. Branden 1921 satte deras hus i lågor och de var tvungna att hitta en ny boning i en av kyrkstugorna i den rad av hus som vetter mot Ljusminnesgatan. Fyra barn föddes Holger, Viktor, Beda och Valter. Tanken på ett nytt hus resulterade i den nya boningen Storgatan 8 som stod klart 1933. Där har jag kvar en sån härlig brevväxling som berättar hur farmor var i Umeå och fick inspiration till hur huset skulle målas. Fortfarande är huset gult med vita knutar som farmor önskade. Farmor och farfar hade god smak och skapade ett vackert hem. Kvar finns ännu om inte många en del möbler från deras hem. Farmor var en skicklig slöjdare och vann bla vävtävlingar. Hennes vävar och trasmattorna som min fru Doris sytt ihop till stora mattor pryder idag vårt hem i Malgonäs under sommarhalvåret. En kort period efter flytten till nya huset förmörkades deras tillvaro genom att de förlorade tre av sina barn i tät följd i den härjande lungsoten.