Sven-Åke Risfjell, 40 år i sameslöjdens tjänst
Sameslöjdstiftelsen och Nämnden för hemslöjdsfrågor.
Marianne Nilsson antog en tjänst vid samiska institutet i Kautokeino och efterträddes 1985 av sameslöjdskonsulenten Stig-Harry Johansson från Ängesdal i Tärnaby. Han fortsatte Mariannes arbete i Riksorganisationen Same Ätnam för oss slöjdare genom att inspirera oss vidare i vårt hantverk och hålla slöjdträffar och föreläsningar och anordna utställningar där Stig-Harry tog kontakt på olika ställen i Sverige för att anordna utställningar som en del i bevarandet och spridandet av kunskap om den samiska slöjden. Detta var en fantastisk möjlighet för oss slöjdare att synas. En kurs i sked, slev och trågtillverkning på Sätergläntans kursgård i Dalarna 1985 är ett roligt minne från den perioden. Det var Wille Sundqvist som tog med sig Stig-Harry Johansson och mig till denna trevliga utflykt.
Kursgruppen i Sätergläntan: Stig-Harry Johansson nr 2 från vä, Wille Sundqvist sittande till höger, hans son Jögge Sundqvist sittande till vänster och så jag Sven-Åke Risfjell stående nr 4 från höger.
Den sked jag Sven-Åke Risfjell tillverkade under kursen i Sätergläntan 1985
Slutet av 1970-talet kom att bli början på en stor förändring för sameslöjdens räkning. I två stora utredningar Samerna i Sverige SOU 1975:99/100 och Hemslöjdsutredningen SOU 1979:77 slog man fast att det fanns förutsättningar för en utbyggnad av sameslöjdsverk- samheten. Utredningen föreslog att betydande insatser skulle göras från samhällets sida för att stödja och utveckla sameslöjden.
Utifrån dessa intentioner tillsatte då Riksorganisationen Same Ätnam RSÄ, Svenska Samernas Riksförbund SSR, Samernas Folkhögskola SF, och det samiska slöjdbolaget Sami Duodji AB (i vilken jag satt delaktig som suppleant) en utredning Sami Duodji Sameslöjdsutredningen med finansiering av Nämnden för Hemslöjdsfrågor för att främja sameslöjdens främjande och utveckling. En utredning som alltså bestod av samtliga samiska huvudorganisationer och samiska slöjdintressenter i Sverige.
1992 beslutade regeringen att ge bidrag för att utveckla samisk slöjd och 1993 bildades stiftelsen Sami Duodji vilken då övertog namnet från sameslöjdsbolaget Sami Duodji AB som avvecklades 1987-89. Stiftelsebildare är RSÄ och SSR. Sätet för stiftelsen blev Jokkmokk. Sameslöjdsfrågorna, sameslöjdskonsulenterna och administrationen av Duodjimärket flyttades då över från RSÄ till Sameslöjdstiftelsen.
Själv blev jag invald i styrelsen från start 1993 och fick då en liten längre bit att köra till styrelseuppdragen. 2000 – 2003 satt jag som ordförande i Sameslöjdsstiftelsen Sami Duodji. Under min tid i Sami Duodji satt jag även som adjungerad i Nämnden för hemslöjdsfrågor för att föra fram de samiska slöjdintressena.
Ganska snart kom funderingar på att skaffa fram egna lokaler i Jokkmokk. Efter en omröstning blev min röst blev avgörande för en flytt från Samernas utbildningscentrum till egen lokal i Herrgården på Porjusvägen. Inte hade jag väl trott när man började slöjda att jag skulle bli en offentlig person som skulle hålla tal mm.
Sven-Åke Risfjell inviger som ordförande de nya lokalerna i Herrgården i Jokkmokk 2003 vid Jokkmokks marknad
VD i Sami Duodji Annelie Päviö och ordförande Sven-Åke Risfjell
Sven-Åke Risfjell Vilhelmina hälsar som ordförande för Sami Duodji de första utställarna Välkomna i Sami Duodjis nya lokaler i Jokkmokk 2003. Från vänster Ellen Kitok, Olav Svonni, Folke Fjällström, Sven-Åke Risfjell och Lars Pirak
