Sven-Åke Risfjell, 40 år i sameslöjdens tjänst

1950 såg jag dagens ljus på BB avdelningen på Vilhelmina sjukstuga. Jag växte upp i ett vackert hus byggt av min farfar, farmor och deras söner. Av fyra barn dog tre av dem i lungsot och min far blev den överlevande sonen som sedan fick överta huset. I huset drev både farfar och mina föräldrar eget företag under deras levnad. Samiskt arv har jag både på farmors släkt från Tärnaby, på farfar och mors sida från Vilhelmina. Jag minns speciellt mina och fars resor till Tärnaby för att hälsa på släkten som jag har många fina kort bevarade ifrån. Där började mitt stora intresse för släktforskning som än idag ger mig mycket nöje att djupdyka i.

Jag gick folkskola, realskola och handelsskola i Vilhelmina.På rasterna under låg och mellanstadiet sprang jag ofta över till Hemslöjden som låg mitt emot skolan (där bilskolan håller till idag) och njöt av alla vackra samiska föremål. Längtan var stor av att få en egen kniv. Till att börja med täljde jag mig som tioåring en egen kåsa och kniv. Jag målade den vit så att det skulle se ut som renhornet på den kniv jag förälskat mig i i Hemslöjdens fönster. Tyvärr har jag tappat kniven.

Kniv och kåsa som Sven-Åke Risfjell täljde som tioåring

En dag skulle min önskan slå in, jag fick lov att köpa den kniv jag så länge beundrat på Hemslöjden. Den var gjord av sameslöjdaren Erik Tuolja och kostade 42 kr. Mycket pengar då men hälften hade jag sparat till och hälften fick jag av min far. Lyckan var stor. Kniven hängde på mitt bälte varje dag och fungerade bra som pennvässare.

Sven-Åkes första inköpta kniv tillverkad av Erik Tuolja

Efter lumpen for jag till Stockholm och utbildade mig till väktare. Detta ledde till arbete som väktare i Umeå, Lycksele, Vilhelmina och så småningom vid kraftverksbygget i Juktan. Under tiden i Juktan var jag ledig varannan vecka och passade då på att gå en grundkurs i sydsamiska 1975 samt förkovra mig i slöjden genom att under två års tid gå i lära hos sameslöjdare Bengt Tomasson från Dikanäs som i sin tur lärt av sydsamiska slöjdens nestor Arthur Jillker från Gäddede. Detta gav en bra grund för mitt kommande beslut.

Då arbetet vid Juktan tog slut innebar det att flytta för att få mer jobb. Det kändes inte bra. Det var i den vevan jag 1980 tog beslutet att följa min inre röst och mitt samiska arv och starta eget företag hemma i Vilhelmina, Risfjells trä och Hornslöjd numera Risfjells Sameslöjd var bildat. Det var ett stort steg att våga lämna alla förmåner man har som anställd med månadslön,övertiina händers verk. Jag tillredde en verkstad i garagehuset på gårdsersättningar, pensionsinsättningar, semester mm för att försörja mig av egen kraft på mden och byggde ut det så att jag fick en bra arbetsplats. From slöjdföretagets tillkomst blev slöjden mitt liv, från morgon till sen kväll. Ett roligt minne från den första tiden var när jag skulle uppge till Skatteverket hur många timmar jag arbetade under året. Sanningsenligt fyllde jag i 3600 timmar.

Reportage 21 jan 1984

Kvar i min ägo från första tidens slöjdande har jag bla nr 1 av mina knivar och nr 1 och 2 av mina första hornaskar.

Nr 1 av alla de knivar Sven-Åke Risfjell tillverkat

 

Nr 1 av Sven-Åke Risfjells tillverkning av hornaskar

Sven-Åke Risfjell
Vilhelmina 13 jan 2020
#40årisameslöjdenstjänst